God kväll!
Jag vet att det här ska vara en feelgoodblogg, men ibland kommer jag att prata om lite allvarligare saker också.
Jag såg ikväll ett program som berörde mig djupt. Det var Hellenius hörna, där David Hellenius hade besök av sin vän Christine Meltzer. Jag har annars väldigt svårt för Christine M och tycker att hon är överdriven och fjantig i sina tolkningar av olika kända personer. Det blir lite too much. Men så såg jag det här programmet, och jag fick en helt annan bild av henne.
Hon berättade väldigt öppet och naket om sin rädsla och sin sorg kring cancerbeskedet, behandlingen och att förlora sin familj och det berörde mig djupt in i hjärteroten.
Min mamma gick bort i äggstockscancer för lite drygt 3 år sedan och sorgen klöser ibland i mig som vilddjur. Senast idag när jag sorterade bland gamla foton och hittade foton på mina barn som hade varit hos mamma och som jag tagit tillbaka hem. Jag mindes hur glad hon var för sina barnbarn och att hon hade foton på dem överallt i sin lägenhet, men särskilt radade hon upp dem i sin bokhylla i vardagsrummet. Mamma fick sitt cancerbesked 2 dagar innan hon slutligen somnade in, och även om det var en chock för alla (särskilt för mamma, jag tror hon dog av chocken) så kändes det ändå skönt att det gick fort.
Snälla tjejer och kvinnor därute, jag ber er: lär känna era bröst! Känn igenom dem i duschen. Titta på dem i en spegel. Bli vän med dem. Det är så viktigt, då kan man hinna upptäcka en knöl i tid och ha en större chans att det ska gå bra.
HÄR finns en bra länk där man lär sig vad man ska göra.
HÄR finns också finns en liten film.
En gång i månaden ska du känna igenom dina bröst.
OK?
OK!
På fredag ska jag till läkaren på bröstmottagningen för att kolla en knöl i mitt ena bröst. Antagligen en ofarlig cysta (sade läkaren på vårdcentralen och det tror jag också), men bäst att kolla ändå. Håll en tumme eller två, will you?
Kram
/Nina
